Det är många tankar som snurrar i huvudet på mig just nu, så många att jag inte riktigt vet vart jag ska börja. Men jag tror att jag gör likadant som många andra bloggar har gjort senaste tiden, och pratar om vikt. Detta känsliga ämne som berör alla på olika sätt. Jag ska nu berätta om min historia och lite viktsnack utifrån mig.
Jag har aldrig varit överviktig. Jag har alltid legat precis på "normalkurvan" när jag var yngre, eller strax över. Men jag har ju aldrig varit en av de där nättare flickorna, och detta har jag vetat om. Jag har mixtrat hit och dit med maten och i perioder kanske lite för mycket. I perioder har jag rasat i vikt och avstått från mat på ett sjukt sätt. Jag tappade 12 kg på 6 månader, vilket kanske inte är ett jättestort ras om man bara kollar på siffrorna. Jag var aldrig extremt smal, men sättet jag gjorde det på, det var extremt. Detta är inget jag är stolt över och jag är så oerhört tacksam att jag tog mig ur det innan det blev riktigt farligt.
Det jag egentligen vill komma fram till här är att jag de senaste månaderna har märkt en stor skillnad på mig själv. Jag har sedan tiden jag pratade om här ovanför fokuserat väldigt mycket på vikten. Jag har alltid vetat precis vad jag väger och kunnat väga mig en, två eller till och med tre gånger om dagen. Om man går tillbaka här i bloggen bara några månader ser man att jag ganska ofta skriver ut vikten och att jag satsar på att gå ner ett visst antal kilo och så vidare.
Detta har jag nu lagt bakom mig. Jag känner helt ärligt att vikten inte längre är mitt fokus. Jag väger mig fortfarande och jag bryr mig fortfarande. På något skrämmande sätt får jag fortfarande en liten kick av att ha minskat några hekto från en dag till en annan. Men jag låter det inte styra varken mig eller mina val. Jag har inte som målsättning att väga mindre, blir det så så blir det. Jag har lovat mig själv att aldrig någon gång igen sätta upp ett mål att gå ner i vikt bara för att gå ner i vikt. Jag ska inte satsa på att äta så lite kalorier som möjligt och jag ska inte syssla med quick fixes.
Jag ska snarare sätta mål som går ut på att träna och äta näringsrikt. Att formtoppa och deffa. Men aldrig mäta framstegen enbart med vågen. Och jag blir så ledsen när jag ser tjejer rasa i vikt på ett ohälsosamt sätt, men även de som inte gör det och om och om igen sätter upp måletatt "den här månaden ska jag gå ner 2 kilo", planerar och misslyckas. Sätt istället målet att hålla träningsplaneringen och inte att gå ner, så trillar kanske kilona av ändå?
Det jag vet är att just nu är jag snyggare,starkare och stoltare än någonsin. Och imorgon är jag ännu bättre. Detta är bara början
