↑

Lyckan av att ändra fokus

Det är många tankar som snurrar i huvudet på mig just nu, så många att jag inte riktigt vet vart jag ska börja. Men jag tror att jag gör likadant som många andra bloggar har gjort senaste tiden, och pratar om vikt. Detta känsliga ämne som berör alla på olika sätt. Jag ska nu berätta om min historia och lite viktsnack utifrån mig. 
 
Jag har aldrig varit överviktig. Jag har alltid legat precis på "normalkurvan" när jag var yngre, eller strax över. Men jag har ju aldrig varit en av de där nättare flickorna, och detta har jag vetat om. Jag har mixtrat hit och dit med maten och i perioder kanske lite för mycket. I perioder har jag rasat i vikt och avstått från mat på ett sjukt sätt. Jag tappade 12 kg på 6 månader, vilket kanske inte är ett jättestort ras om man bara kollar på siffrorna. Jag var aldrig extremt smal, men sättet jag gjorde det på, det var extremt. Detta är inget jag är stolt över och jag är så oerhört tacksam att jag tog mig ur det innan det blev riktigt farligt. 
 
 
Det jag egentligen vill komma fram till här är att jag de senaste månaderna har märkt en stor skillnad på mig själv. Jag har sedan tiden jag pratade om här ovanför fokuserat väldigt mycket på vikten. Jag har alltid vetat precis vad jag väger och kunnat väga mig en, två eller till och med tre gånger om dagen. Om man går tillbaka här i bloggen bara några månader ser man att jag ganska ofta skriver ut vikten och att jag satsar på att gå ner ett visst antal kilo och så vidare. 
 
Detta har jag nu lagt bakom mig. Jag känner helt ärligt att vikten inte längre är mitt fokus. Jag väger mig fortfarande och jag bryr mig fortfarande. På något skrämmande sätt får jag fortfarande en liten kick av att ha minskat några hekto från en dag till en annan. Men jag låter det inte styra varken mig eller mina val. Jag har inte som målsättning att väga mindre, blir det så så blir det. Jag har lovat mig själv att aldrig någon gång igen sätta upp ett mål att gå ner i vikt bara för att gå ner i vikt. Jag ska inte satsa på att äta så lite kalorier som möjligt och jag ska inte syssla med quick fixes. 
 
Jag ska snarare sätta mål som går ut på att träna och äta näringsrikt. Att formtoppa och deffa. Men aldrig mäta framstegen enbart med vågen. Och jag blir så ledsen när jag ser tjejer rasa i vikt på ett ohälsosamt sätt, men även de som inte gör det och om och om igen sätter upp måletatt "den här månaden ska jag gå ner 2 kilo", planerar och misslyckas. Sätt istället målet att hålla träningsplaneringen och inte att gå ner, så trillar kanske kilona av ändå? 
 
Det jag vet är att just nu är jag snyggare,starkare och stoltare än någonsin. Och imorgon är jag ännu bättre. Detta är bara början

jossefinast Kommentarer (1)

Passande....

Om ni undrar vart jag håller hus idag så har jag en lång dejt som ännu inte riktigt är lver än. En dejt med vinterkräkis och porslinsguden.

jossefinast Kommentarer (4)

Bästa tiden på gymmet

jossefinast Kommentarer (1)

Att misslyckas

"För detta krävs för ändringar. Det är då oundvikligt att vi vid ngot tillfälle misslyckas. Vi måste förstå och acceptera att misslyckanden kommer att inträffa, men vi måste också ta lärdom av dessa misslyckanden. När ett misslyckande väl skett måste vi vända det till en tillgång genom att utnyttja informationen om processen till kunskap om förbättringsmöjligheter."
 
Så står det i min kurslitteratur. Kursen jag läser heter Kvalitets- och Underhållsstyrning och citatet handlar om att höja kvaliteten i sin produktion. Men just det avsnittet går ju att applicera på det mesta. 
 
Jag har läst och läser många bloggar om tjejer som "bestämt sig" och för att "på måndag börjar mitt nya liv". Jag har skrivit om detta innan, bland annat här, om hur man inte ska gå ut för starkt och hitta träningsformer som passar dig. 
 
Men vad gör man då när man fakiskt inte lyckats med sitt mål? När det inte blev riktigt som man tänkt sig?
Vi har alla varit där, både en och två gånger. Jag kan inte ens komma ihåg hur många gånger jag planerat och sedan inte lyckats hålla mig till det. Man kommer ur sitt flow och tvingas ta nya tag och börja om igen. 
 
Jag tror att den första nyckeln är att snabbt inse att man är påväg in i en svacka och att man slappnat av lite för mycket, slarvat mer än vad som är ok och igen tappat suget att kämpa. Genom att vara uppmärksam på detta är det lättare att komma igen och man kommer inte behöva börja om helt från början. 
 
Man måste åter hitta sitt fokus och komma fram till vad som egentligen gick fel. Och det viktigaste av allt är att identifiera orsaken till varför det blev fel och komma fram till vad man ska göra för att det inte ska bli fel igen. Vad i upplägget var det egentligen som gjorde att planen havererade?
 
Slutsats: Om man bara tacklar motgångarna på rätt sätt blir de inga misslyckanden, bara en del i läroprocessen.
 

jossefinast Kommentarer (2)

Benmorgon

Jag hälsar mina ben godmorgon med ett riktigt härligt tungt pass på gymmet. Jag funderar nu bara på hur jag ska lyckas ta mig hem från gymmet så som benen skakar.

Jag har ju börjat lägga upp mina pass här i bloggen i ibland genom prontscreens från telefonen. Är detta något som uppskattas och som jag ska fortsätta med?

jossefinast Kommentarer (0)

Eftermiddagsföreläsning

Sitter i skolan på en 4-timmarsföreläsning. Hann få i mig luncher tag innan jag stack men nu börjar magen kurra. Blir en choklad/jordnötsbar till mellanmål. Bättre än inget och bättre än snickers i alla fall. Och god, det är den!!!

jossefinast Kommentarer (1)

Immunförsvarsboost

Nu är det dags att bli frisk! Jag och Pågen är ute och shoppar och pauser med smoothie. Jag beställde en "Lemon flu-fighter". Den innehåll massa roligheter och smakar himmelskt.

jossefinast Kommentarer (2)

Ändrade planer

Just nu sitter jag på bussen ut mot Sjöbo. Där ska jag och Pågen hjälpa några vänner att renovera deras garage.

Jag hade planerat att under förmiddagen springa 10 km idag. Men igårkväll var jag och tittade på spex och det blev någon öl och en drink eller två. Jag brukar kunna träna dagen efter ändå, om jag bara fått sova tillräckligt. Men idag när jag hade denna tidspress av att vi skulle iväg och var väldigt trött när jag vaknade, planerade jag om.

Jag har tjatat om det här med rutiner och idag så ställdes jag själv inför en utmaning att lägga rutinerna åt sidan. Men jag ställde inte in min runda, jag ändrade den. Jag sprang 3 km mest för att känna att jag ändå gjort något och för att inte behöva känns att jag missat ett planerat pass. Jag la bara om det för att det skulle funka i vardagen.

jossefinast Kommentarer (1)

Orken att träna

Jag får ofta frågor som "hur hinner du träna så mycket" och "hur orkar du?". Jag tycker dessa frågor är så svår att svara på. Framför allt så är frågan inte existerande för mig. Tid finns det nämligen alltid. Det handlar bara om planering och prioritering.

Nu sitter du kanske och tänker: "vaddå planering och prioritering? Jag pluggar och jobbar och har tre barn att ta hand om och syjuntan och spelkvällar. Och till råga på allt söndagmiddag hos mamma. Jag hinner inte!"
Då svarar jag att det är precis detta jag menar. Om man har så mycket att "skylla på" då prioriteras träningen långt ner. Och så länge man inte prioriterar den högre kommer man inte heller kunna planera in tid för den utan att det enbart blir en belastning. Man måste vilja träna för att det ska bli av.

För mig har träningen blivit en del i vardagen jag inte vill vara utan, även om vissa dagar känns riktigt hopplösa. Jag vet vad träningen gör för mig och prioriterar den högt. Ibland innebär det att jag pluggar en timme mindre än planerat eller att jag dricker vatten till middagen för att orka träna dagen efter.

Just nu sitter jag på jobbet och har precis ätit min lunch. Jag slutar 18.30 ikväll, är i Lund igen vid 19 och drar då direkt till gymmet. Imorse packade jag träningskläderna och en proteinshake för att orka med. Visst, det blir stressigt och visst, det hade varit skönt att åka hem till soffan. Men jag vet att det kommer vara ännu skönare att åka hem till soffan efter ett hårt träningspass.

jossefinast Kommentarer (3)

Träningsfrustration

Jag är så himla trött på det här med mitt knä. När ljumskskadan väl lagt sig och faktiskt försvunnit helt så har ju knät istället blivit sämre. Jag har med andra ord inte kunnat träna ordentligt på över en månad. Detta har även inneburit att jag slarvat med maten. Ätit alldeles för lite, men samtidigt alldeles för dåligt. Jag har även petat i mig mer sötsaker och alkoholhaltiga drycker än jag brukar. Det känns verkligen som att allt är på väg att förfalla.
 
Jag känner mig inte alls lika stark som jag gjorde i våras utan istället som en degklump. Det är slut med detta nu. Knäskada eller ej. Jag kämpar på med mina uppbyggnadsövningar, promenader och cykling. Jag ska försöka att inte fokusera på allt ja ginte kan göra, utan istället göra något åt det jag faktiskt kan.
 
Det är lätt att sätta upp mål man ska börja med imorgon eller nästa vecka, men varför skjuta upp saker på framtiden som man verkligen vill och som man vet att man kommer må bra av?
 
Jag tänker därför från och med idag
 
  • avstå från alkohol.
  • äta medvetet och sådant jag mår bra av.
  • utesluta skräpmat och sötsaker.
  • se till att få tillräckligt med sömn.
  • dricka mycket vatten.
  • lägga fokus på att träna upp mitt knä.
Detta är inga svåra saker att leva upp till. Hur länge jag håller 100% avstånd från alkohol och socker, det vet jag inte. Allt jag vet är att denna vecka är det rivstart som gäller. Sedan kommer det bli en ny plan för hur juli ska se ut, men det kommer fortfarande vara dessa punkter som ligger i fokus.
 
Försökte mig på lite olika plankor idag, men inte heller det funkar för knät. Cyklade istället på träningscykeln så svetten rann och ska nu med frustration göra mina urbota tråkiga uppbyggnadsövningar.

jossefinast Kommentarer (3)

Jakten på poäng

Lite drygt halva juni har nu gått och det börjar nog bli dags att vakna. Det är lätt att gå och vänta på att osmmaren ska börja och helt missa att man faktiskt är mitt uppe i den.

När juni började lovade jag att jag skulle få ihop mina 100 poäng (1 p/km löpning, 0.5p/km cykel eller inlines). Jag har skrapat ihop ynka 21.5 p. Visst jag fick ett oväntat träningsförbud av sjukgymnasten i en vecka och har haft en dunderförkylning, men nu kan jag inte skylla på det längre, nu gäller det att kämpa på och komma ifatt.

Som sagt har jag lånat hem en träningscykel, så ikväll är min tanke att jag ska trampa framför sverigematchen. Detta blir direkt efter en fotbollsträning, men jag har ändå satt ett högt mål, jag ska skrapa ihop 20 km på cykeln ikväll. Jag har sedan lagt upp en plan med lite löpning, och mer cykling för att få ihop mina poäng. anledningen till att det blir mycket cykel är att det är skonsammare för mitt knä, som fortfarande är långt ifrån bra.

Utöver att filosofera om träning håller jag på att planera inför midsommar idag. Skriver handlingslista och att göra lista. Plockar och donar så smått och förbereder lägenheten för firandet. Bland annat har jag idag tagit in underbara pioner.


nyplockade pioner direkt från trädgården

jossefinast Kommentarer (0)

Att springa på band

Då har jag gjort det.

Jag har aldrig förstått det där med löpband. Varför ställer sig folk inomhus och springer på samma ställe när det man har möjligheten att springa utomhus och uppleva naturen? Jag vet inte hur många gånger jag lovat mig själv att inte "bli en sån". Men idag gjorde jag premiär på löpbandet och jag...

... älskade det. Nu förstår jag varför man väljer att springa på löpband då och då. Det är en helt annan känsla. Man behöver inte tänka på vilket tempo man håller, det fixar maskinen åt en. Vissa dagar vill man bara sluta tänka och slippa nya intryck, inte behöva tänka på var man sätter fötterna eller bry sig om att det är motvind. Då är löpbandet perfekt. 


Resultatet av dagens träning. fina siffror, ett rött fejs och en svettig rygg.

Jag sprang i ett högre tempo än jag hade gjort om jag sprungit utomhus. Sluttiden och sträckan syns på bilden ovanför ochdet som kan tilläggas är att de första två minuterna gick jag i relativt lugnt tempo för att lyckas fixa allt med musiken och hamna rätt på bandet. Efter 5 km gick jag även i en dryg minut innan jag fortsatte och ökade stegvis fram tills jag kom upp i 7 km.

När jag väl skulle gå av bandet kändes det som att jag svävade ovanför marken. Jag är sjukt nöjd och stolt över mig själv. Jag är dessutom väldigt glad att jag upptäckt njutningen med löpbandet.

jossefinast Kommentarer (3)

Mer om löpning

Som jag lovade: här kommer en guid på vad jag springer i.

Mycket i löpargarderoben är gammalt och slitet och i behov av uppgradering. Resåren i löpartightsen är nästan av, Jackan är urtvättad och det hade varit gött med mer än ett linne. Men det mesta fungerar fortfarande. Jag springer alltid i åtsittande och tighta kläder, utan saker som kan hoppa runt. Jag klarar inte av distraheringen som uppstår av en nyckelknippa i en för löst sittande ficka. Det stör min rytm.

Jag springer med RunKeeper i min telefon som jag fäster i ett armband på överarmen. Den snälla damen berättar var femte minut vilket tempo man håller. I telefonen har jag även spotify och musiken jag lyssnade på idag var den långa listan härifrån.

Kompressionsstrumporna har jag skrivit om tidigare, de ger en underbar känsla av kontroll i benen. För en sån som jag med dålig blodcirkulation är det underbart med tryck på vaderna. vissar dagar (som idag) hjälper dock inte ens det.

Mina skor provade jag ut på löplabbet i vintras och de är perfekta. Jag rekomenderar alla somska köpa nya löparskor att gå till löplabbet och prova ut skor!



Jag har ett mål vad det gäller löpningen i år. Innan sommaren ska jag vid något tillfälle ha sprungit milen, helst under en timme. För att uppnå detta gäller det dels att jag tränar upp flåset, men framförallt måste jag återigen jobba in rutinen att springa. Mental träning är nummer ett.

Inspiration? Jag prenumererar på Runners world och älskar idningen. tyvärr har jag inte hunnit med att läsa senaste numret.

jossefinast Kommentarer (4)

Kvällsyoga

Yogapass 1 avklarat. Bad tobias ta lite bilder för att jag ska ha något att jämföra med i slutet av månaden. Det finns stort utrymme för förbättring kan jag ju meddela...

JAg kör på mitt 20-minuters nybörjarpass såhär i början och ska så smått börja leta efter nya pass, men jag kanske först ska få ordning på de basic poserna som är med i den jag har.


Och som vanligt vill hunden vara med så fort yogamattan kommer fram...

Jag har funderat på det där med kvällsyoga vs. morgonyoga. JAg är väldigt kluven vad det gäller det. Kvällsyoga är rätt skönt sätt att varva ner kroppen och bli av med spänningarna som byggts upp under dagen, medans morgonyoga är ett bra sätt att lägga grunden för en balanserad dag. Dock kan det bli så fel vissa mornar då kroppen är extra stel. Då blir jag bara irriterad och finner inget lugn alls. Likadant med kvällsyoga, ibland går det bara inte att bli av med stressen och sluta tänka på allt annat efter en hektisk dag. Vi får väl helt enkelt se om jag faller mer för något av det under den kommande månaden.

Vad föredrar ni? kvällsyoga, morgonyoga, mitt-på-dagen-yoga eller annan yoga?

jossefinast Kommentarer (1)

Just do it

Jag har funderat en del den här julen. Allt blir så oerhört tydligt vad det gäller träning, kost och hälsa just under dessa dagar. Alla börjar helt plötsligt leva för mat och godis, jag är inget undantag. Men varför gör man det egentligen? Allt börjar kretsa kring at tman ska äta mycket istället för att man ska äta lagom. Man ska fika hela tiden mellan det är det julgodis. Och varje år är det likadant. Runt den 27e-28e när den värsta koman lagt sig så säger alla: Efter nyår, då börjar mitt nya liv.

Men varför ska man vänta till nyår? Varför inte redan den 27e eller 28e ta på sig löparskorna och sticka ut, cykla bort till gymmet eller gör ett styrkepass hemma. Jag har också den där gnagande känslan som säger att detblir lättare när det är ett nytt år. Men varfr skulle det vara lättare i januari än nu? Det är mer folk på gymmet, det är fortfarande samma väder, om inte kallare och kroppen har haft ännu en vecka på sig att dega till ordentligt.

Så det jag vill ha sagt; det blir så oerhört mycket lättare om man bara fortsätter att träna julen igenom. Och framförallt mellandagarna då gymen står tomma.


JAg idag. Testar mitt kamerastativ jag fick i julklapp.

JAg säger inte att du ska skippa julen och springa ett maraton istället, snarare att det är bättre att göra lite hela tiden än mycket ibland.

jossefinast Kommentarer (3)

Löparhumör

Jag gillar att tänka på mig själv som en löpare. Jag är inte ute i löpspåret jätteofta, och när det går dåligt, då går det riktigt dåligt och jag sottar och svär. Men ingenting går upp emot de bra rundorna. Man flyger fram och har nästintill oändlig energi. Och för att inte tala om känslan efter ett sådant pass. Känslan i den rykande heta duchen efteråt.

Men hur gör man då för att få den här bra känslan? Man vill ju uppnå den varje gång. Utöver viljan och humöret säger jag utrustning, för det är vad vi själva kan påverka. Vädret kan vi inte bestämma över, hur mycket vi än vill. Och rätt skor eller en vindtät jacka, det gör stor skillnad. Likadant musiken i öronen eller klockan. Det jag har märkt är att om mina vader och fötter börjar krampa eller krongla, då är det kört. Då försvinner allt vad heter villja och jag börjar svära och gnälla och vänder hem fortast möjligt. Under en period undrade jag varför det alltid gick okej att sprina på fotbollsplanen, men så fort jag gav mig ut på en joggingrunda hemma så blev vaderna stumma och som små klumpar.

Sedan läste jag om Gococo's hyllade kompressionsstrumpor och insåg vikten av stöd för vaderna. På fotbollsplanen har jag ju fotbollsstrumpor på mig. Så när jag testade Att springa med fotbollsstrumpor även på mina vanliga löpturer, då gav benen med sig och den känslan försvann. Jag är väldigt nyfiken dock på att testa dessa "riktiga" löparstrumpor och kommer efter jul klicka hem ett par om plånboken tillåter det.

Har mina läsare några tips på utrustning som räddar löpturen? Vilken är er favoritkompis i spåret?



Och ett par riktiga löparskor hade inte suttit fel...

jossefinast Kommentarer (1)

Att testa nytt

Helt plötsligt var jag taggad på massa bilder på facebook från Actic training day. Man är ju inte som vackrast när man tränar. Hyffsat svettig. Det roligaste med den dagen var att testa nya pass. Att hitta nya träningsformer att inspireras av och glädjen under klasserna är en kick i sig själv.

Boxen som bilden nedan är ifrån var ju inte min favorit, men jag kämpade på och tog mig genom det. En sjukt härlig träningsverk fick jag också. Jag ska väl ge box en ny chans någon gång, men då tillsammans med en kompis och utan att ha gått på ett afropass precis innan. Men det lär nog dröja ett tag till dess.



Något annat som jag verkligen vill ge en chans men är lite smårädd för är spinning. Men det är jobbigt aatt gå på nya pass ensam tycker jag. Man känner sig så utsatt. Men imorgon är det jag som testar Yoga!

Någon som har tips på roliga träningsformer jag borde testa?

jossefinast Kommentarer (2)

Hur finner jag motivation?

Jag vet att det kommer vara så skönt när jag är färdig. Ja redan efter första 5-minuter-intervallet kommer jag bubbla och studsa. När regnet bara kommit in på skinnet och varje regndroppe inte längre svider, utan istället svalkar skönt. Då kommer jag vara nöjd. Det är underbart att springa när det regnar. Sval och frisk luft i lungorna istället för gassande sol och damm. Stegen blir lite kvickare och benen lite starkare, bara på grund av det renande renget.



Men nu när jag sitter inne i stugan iförd löpartights och raggsockor, ja då känns den där joggingrundan mindre lockande. Jag SKA springa idag. Varför göra en så big deal av det? jag ska, men inte riktigt än... Först ska jag bara....

jossefinast Kommentarer (2)

Foto: Emelie Ohlsson

Här följer ni mig på min väg tillbaka från korsbandsskadad via en operation till mitt aktiva liv. Mitt mål är att under 2016 göra comeback i fotbollsmålet i division 1 och att lyfta tyngre på gymmet än jag någonsin gjort tidigare. Det är en lång väg kvar, men för var dag som går är jag närmare.

Instagram

@Jossefinast

Länkar

Tabell och resultat - Div 1 Södra Götaland, damer