Jag har aldrig förstått det där med löpband. Varför ställer sig folk inomhus och springer på samma ställe när det man har möjligheten att springa utomhus och uppleva naturen? Jag vet inte hur många gånger jag lovat mig själv att inte "bli en sån". Men idag gjorde jag premiär på löpbandet och jag...
... älskade det. Nu förstår jag varför man väljer att springa på löpband då och då. Det är en helt annan känsla. Man behöver inte tänka på vilket tempo man håller, det fixar maskinen åt en. Vissa dagar vill man bara sluta tänka och slippa nya intryck, inte behöva tänka på var man sätter fötterna eller bry sig om att det är motvind. Då är löpbandet perfekt.
Resultatet av dagens träning. fina siffror, ett rött fejs och en svettig rygg.
Jag sprang i ett högre tempo än jag hade gjort om jag sprungit utomhus. Sluttiden och sträckan syns på bilden ovanför ochdet som kan tilläggas är att de första två minuterna gick jag i relativt lugnt tempo för att lyckas fixa allt med musiken och hamna rätt på bandet. Efter 5 km gick jag även i en dryg minut innan jag fortsatte och ökade stegvis fram tills jag kom upp i 7 km.
När jag väl skulle gå av bandet kändes det som att jag svävade ovanför marken. Jag är sjukt nöjd och stolt över mig själv. Jag är dessutom väldigt glad att jag upptäckt njutningen med löpbandet.
skriven
Grattis. Det är inte många, vad jag vet, som gillar dessa transportband. Jag är en av dessa. Jag behöver vind som svalkar, annars svettas jag något kopiöst. Min hjärna behöver omväxlingen runtomkring, få svänga lite etc. Försökt ett par gånger på bandet men det fungerar inte. Behöver mer stimulans. Exempelvis, bara sitta på en spinningcykel fungerar inte heller men är det med instruktör under ett pass så händer det mer och gör det lite roligare.
Men fungerar det så är det strålande =) Sätt lite vinkel också, skönt för vaderna. ;)
Det må låta bittert men det är det inte menat, men denna bild roar mig =)
http://tinyurl.com/ccf9xss