Jag får ofta frågor som "hur hinner du träna så mycket" och "hur orkar du?". Jag tycker dessa frågor är så svår att svara på. Framför allt så är frågan inte existerande för mig. Tid finns det nämligen alltid. Det handlar bara om planering och prioritering.

Nu sitter du kanske och tänker: "vaddå planering och prioritering? Jag pluggar och jobbar och har tre barn att ta hand om och syjuntan och spelkvällar. Och till råga på allt söndagmiddag hos mamma. Jag hinner inte!"
Då svarar jag att det är precis detta jag menar. Om man har så mycket att "skylla på" då prioriteras träningen långt ner. Och så länge man inte prioriterar den högre kommer man inte heller kunna planera in tid för den utan att det enbart blir en belastning. Man måste vilja träna för att det ska bli av.

För mig har träningen blivit en del i vardagen jag inte vill vara utan, även om vissa dagar känns riktigt hopplösa. Jag vet vad träningen gör för mig och prioriterar den högt. Ibland innebär det att jag pluggar en timme mindre än planerat eller att jag dricker vatten till middagen för att orka träna dagen efter.

Just nu sitter jag på jobbet och har precis ätit min lunch. Jag slutar 18.30 ikväll, är i Lund igen vid 19 och drar då direkt till gymmet. Imorse packade jag träningskläderna och en proteinshake för att orka med. Visst, det blir stressigt och visst, det hade varit skönt att åka hem till soffan. Men jag vet att det kommer vara ännu skönare att åka hem till soffan efter ett hårt träningspass.