Ja då var dagen kommen. Jag trodde inte att den skulle komma men nu är den här. Efter problem lite titt som tätt och begränsningar i vad man kan göra väljer jag nu att flytta på mig som så många andra.

Ni kommer framöver hitta mig på http://nouw.com/jossefinast

 

Jag hoppas ni följer med mig.

En vecka har gått sedan sist nu. Det var veckan då jag skulle träna mer än vanligt och äta mer än vanligt. Jag kan nog bara sammanfatta det som att det funkat bra. Första halvan av veckan fungerade bättre än den sista. Lagade mat som planerat, åt mina planerade mål och fick till mina pass. 

 

Framåt slutet av veckan har det varit lite svårare. Har trillat in lite i samma mönster som innan men det betyder inte att något är förstört för det. Vi fortsätter den här veckan, som antagligen kommer bli tvärt om. Början av veckan blir nog lite si sådär eftersom jag nu har inlett vårens jobbesök i stockholm. Bor på hotell och har kurs hela dagarna nu fram till och med onsdag. 

 

Jag ska under de här dagarna då jag är borta se till att jag får till kosten Jag ska fortsätta att äta mycket, men framförallt ska jag hålla mig till mina mål, vilket innebär frukost, lunch middag, med ett mellanmål på eftermiddagen och en frukt på förmiddagen. Jag ska dessutom få till minst ett pass på hotellets gym och en ordentlig promenad. 

Delar av veckan som passerat

 

 

Söndagen till ära fick det bli storhandling. Har handlat all mat jag ska behöva för att klara den kommande veckan. Första måltiden är också intagen under min fokusoperiod nu. Det blev att tillaga 4 portioner av "Chicken Caribbean" Vilket i princip är kyckling, paprika, papaya, annanas och chili kryddat med fajita-krydda. Supergott och mättande (kan vara för att portionerna är så sjukt stora!). Det blev också 3 matlådor, så lunchen imorgon är räddad så att fyspasset efter jobbet imorgon ska klaras av. 

 

Planen var egentligen att ta sig till gymmet här under kvällen, men efter storhandling och matlagning fanns varken tid eller ork. Så det blev att jag körde lite med kettlebellen här hemma och nu har jag mjölksyra i axlarna, så det verkar ju fungera trots allt.

 

Drygt två veckor in på 2016 och nu börjar min plan ta form. i mitten på februari påbörjar jag ett projekt (säger inte mer än så just nu), men det betyder ju inte att jag kan sitta och vänta en månad till dess. Nej, istället är det jag som nu ska testa på att öka matintaget rejält, hålla mig till bra energi i ordentliga portioner. Träningsmässigt kommer fokus under den här månaden ligga på fotbollen som jag ätnligen börjat köra igång med igen, och utöver det styrketräning av de större muskelgrupperna. Den månaden ska vara ordentlig och rejäl.

 

Jag har idag planerat nästa veckas måltider och det har jag gjort utifrån boken "Muskelmat". Jag är peppad och taggad på att komma igång med det här, så imorgon är det jag som åker och storhandlar och lagar de första måltiderna (matlådor är räddningen). På måndag kör vi invägning och förebilder så att man kan se hur det utvecklas under en månads tid.

Det här året har varit... Mycket. Det är nog det bästa ordet jag kan sammanfatta det här året med. 

 

2015 känns som året som var början på resten av mitt liv, och det känns väldigt bra. I stort har året varit väldigt bra, trots en hel del motgångar. Men ljusglimtarna har varit många och jag har mycket att vara tacksam för och glädjas åt. 

 

2015 - Hemmets år.Helsingborg och Agnes 14 började kännas som ett hem på riktigt. Vi renoverade och inredde ovanvåningen, fick därmed ett vackert badrum, härligt sovrum och fantastiskt vardagsrum. 

 

 

2015 - Vännernas år. Jag fick många nya vänner, både i fotbollslaget och på jobbet,som jag vet finns där oavsett vad det gäller. Det var också året då jag lyckades umgås mycket med redan befintliga vänner och vårda de kontakterna. 

 

2015 - Skadornas år. Redan i februari skadade jag knät få jag töjde ut det inre ledbandet. en snabb rehab och jag skulle debutera på planen med mitt nya lag i en träningsmatch. Men istället för succé blev det korsbandsskada och fotbollssäsongen ställdes in för min del.

2015 - Kärlekens år. Min påg har funnits vid min sida i vått och torrt och den här sommaren friade han. Bröllop började genast planeras och datumet spikades ganska fort. 

 

2015 - Rehabens år. Med nytänd gnista för fotbollen och en korsbandsskada var beslutet att operera knät ganska enkelt att ta. Men det kräver också sin Rehabträning. Jag var sjukskriven unde rhela sommaren (8 veckor) och gick hos sjukgymnast flera gånger i veckan i perioder. Med det i bagaget sitter jag nu här redo för att fortsätta och göra comeback på planen.

 

2015 - Systrarnas år. Jag har två småsystrar och har haft det de senaste 19 åren. Men jag kan väl säga att vi aldrig varit så nära varandra, vi brukar skylla på åldersskillnaden. Men under året har det hänt något och plötsligt kan jag umgås med både Johanna och Linnea helt utan anledning. Jag vet inte, vi har väl blivit vuxna eller något.

 

 

2015 - Karriärens år. I början av året var jag fast besluten om att jag behövde byta jobb. Istället kom det en omorganisation som innebar ny chef och nytt arbetssätt och jag ångrade mig. Istället har året lett till mer ansvar, större socialt engagemang på jobbet, Högre arbetsbelastning, jobbresor. På något sätt kan man väl sammanfatta det som att det äntligen känns som att jag har ett "riktigt jobb" och att jag faktiskt är bra på det jag gör och viktig för företaget.

 

2015 - Resornas år. Under året har jag hunnit med Florens med pågen, många vändor till stockholm med jobbet, Santorini med ett gäng fotografer och min påg, Berlin med lillasyster. 

 

2015 har varit ett bra år och jag ser med spänning fram emot vad 2016 har att erbjuda. Kom igennu, Jag är redo!

Jag kan inte riktigt fatta att jag missade att uppdatera om mitt besök hos jsukgymnasten sist. Jag var ganska övertygad om at thon inte skulle vara särskilt nöjd med vad jag åstadkommit då ja gi mina ögon tränat alldles för lite. Men med tanke på hennes reaktion så kanske jag borde försöka förändra vilka förväntningar jag har på mig själv. För hon var supernöjd med de framsteg jag faktiskt gjort. 

 

Vi är helt överens om att den 11e börjar jag träna fotboll med laget. Hennes ord var att jag kan göra allt nu, men kanske inte till 100 procent. Det innebär alltså att det finns inte några specifika moment eller rörelser som jag ska hålla mig undan ifrån, men jag ska kanske inte trötta ut mig till 100% hela tiden. 

 

Med detta börjar jag alltså fotbollssatsningen på riktigt tillsammans med laget nästa måndag och efter det är det två fotbollsträningar i veckan och en fysträning med laget. Utöver det bör jag få till minst ett av följande pass:

- Styrketräning på gymmet

- Löpning, längre distans och lägre tempo

 

Behöver jag ens säga att jag håller på att längta ihjäl mig?! 

 

Fram till dess leker jag med min nya julklapp, en 12 kg kettlebell. Perfekt för att stärka bål och baksida lår.Och resten av kroppen också för den delen. 

 

 

Även den här veckan går i ett. På torsdag kväll åker jag till Berlin för att hälsa på min syster, och det ska bli ett välkommet avbrott i vardagen. Därför har resten av veckan fått planeras in i minsta detalj. 

 

I den planen ingick bland annat ett gympass innan jobb på måndagmorgonen. Jag kom iväg hemifrån (nästan) i tid, men när jag väl skulle gå in på gymmet visade det sig att mitt kort blivit över ett år gammalt och därför ville det inte släppa in mig. Så precis som vanligt de senaste veckorna har träningen inte riktigt blivit som jag tänkt. Fick till ett enklare pass ändå, och idag efter jobbet åkte jag och förnyade mitt kort. 

 

Imorgon är det dags för besök hos sjukgymnasten och efter det blir det nog ingen träning mer än promenader förrän i nästa vecka. Och då ska det vara dags för nya mål och rutiner. 

 

Idag fick jag också veta att fotbollssäsongen drar igång den 11 januari och då är planen att jag ska vara med. Vi får väl se vad sjukgymnasten har att säga om det. 

På väg över bryggan till Pålsjöbaden upprepade jag flera gånger hur det inte fanns en chans att jag skulle gå ner i det där vattnet. Jag skulle minsann bara basta. Jo tjena...

 

Men med tjejer från fotbollslaget, inklusive två små yrväder blev det både bastu och bad för mig. Jag som i vanliga fall inte ens tycker det är särskilt skönt med bastu njöt med hela kroppen. Hemligheten för att jag ska gilla bastu ligger tydligen i att det skall vara torrt. Håller man nere luftfuktigheten är det ju helt fantastiskt med Bastu.

Och så var det det här med badet. När de första skulle bada tänkte jag att jag får ju i alla fall följa med ut och titta, så det gjorde jag. Det var fruktansvärt kallt ute så min övertygelse om att jag absolut inte skulle bada blev bara starkare. Men vid andra doppet hände något. Jag tänkte att fötterna kan jag ju doppa i alla fall, bara för att veta hur vattnet kändes. Men när jag väl hade börjat gå ner fö trappan mot havet kunde jag ju lika gärna fortsätta och vips var hela jag doppad. Och av bara farten blev det ett dopp till lite senare.

 

Det här folk säger om att man blir pigg och smått euforisk av kallbad och bastu, det stämmer verkligen! Det var en riktigt uppfriskande känsla och jag kommer definitivt göra det igen. Kanske till och med ganska snart. 

Efter att jag kommit hem från stockholm har det gått i ett. Jobb, julbord, julkortstillverkning och lite mer jobb. I helgen hoppas jag att jag ska hinna med i alla fall ett träningspass för att känna att jag inte tappar det igen. Men det ska även bli fest med fotbollen och en hel del jobb på söndag.

För tillfället är pågen ute och reser med jobbet och jag hanterar saknaden och ensamheten med att bo hos mamma och pappa vilket är trevligt. Men sen är ju frågan hur bra det är att bara undvika ensamheten istället för att konfrontera den...

Jag satt uppe lite länge igår, vilket ledde till att jag hade väldigt svårt att gå upp i morse. Tillslut lyckades jag masa mig till hotellets restaurang för att få i mig frukost. De har ett fantastiskt gott mörkt bröd här och dessutom fruktsallad, så det har blivit min standardfrukost när jag är här.

Efter en lång kursdag bestämde jag mig för att ta en promenad för att röra lite på mig och andas lite frisk luft. Det blev en rask promenad i över en timme. Jag gick från ena änden på drottninggatan (tegnerlunden) hela vägen ner till gamla stan där jag gick runt i gränderna ett tag innan jag vände tillbaka. 

Det var supermysigt nere i gamla stan med all julbelysning och människor på alla restauranger. Jag njöt av att gå där och mysa i mitt eget sällskap, men när jag sedan var påväg tillbaka till hotellet kom en känsla krypande över mig. Den här jobbiga känslan av ensamhet och hopplöshet som jag har svårt att hantera. 

 

För att lätta upp den känslan lite gick jag inom H&M och köpte mig en jultröja. Men nä, du gissade rätt. Det hjälpte inte jättemycket... Så nu är jag tillbaka på hotellrummet, trött i benen efter promenaden i kombination med gårdagens träning, och en klump i magen. Jag ska hantera den med lite armhävningar, planka och situps. Sen ska jag sova och hoppas på att morgondagen är gladare.

Senaste tiden har ju verkligen satt press på mig med att lyckas "göra hälsa till vardag". Jag har misslyckats totalt. Det blir större projekt på jobbet, mer ansvar och också mer press. Mina rutiner har kastats runt totalt och jag slarvar med mat och träning som aldrig förr. Jag har varit på resande fot ganska mycket sista tiden då jag går en utbildning i stockholm, och det bidrar inte direkt till att varken hålla formen eller rutiner. 

Den pågående trippen påbörjades i onsdags eftermiddag då jag flög upp till Stockholm med en kollega för en endagsutbildning på torsdagen. På onsdagkvällen blev det några öl och en god ryggbiff. Torsdagen var det som sagt kursdag och då är det mat och fika konstant. Och Kaffe. På kvällen tog jag tåget till Eskilstuna för att spendera helgen hos min mormor och morfar. Helgen kan nog sammanfattas med följande ord: mat, kaffe, shopping, vin, kusiner, kebab.

 

Jag ar nu tillbaka i stockholm på mitt hotellrum. Sitter nyduschad i sängen efter ett träningspass på hotellets minigym i källaren. Jag ska vara ärlig och säga att jag varit lite bakis idag, vilket gjorde att träningen var superjobbig. MEN jag gjorde det i alla fall. Helgen har nu gett mig en tankeställare om vem jag är, vad jag vill och vad jag är beredd att ge upp och inte. 

Det jag kom fram till var att jag inte verkligen verkligen vill tillbaka till träningen. Jag vill känna den där passionen och längtan efter träningspass. Jag vill känna av den där härliga känslan när man faktiskt ser resultaten och når sina mål. Jag saknar det. Men jag kom också fram till att istället för att bara gå och sakna det ska jag fixa det. Jag ska tillbaka! 

 

Jag behöver sätta upp nya mål. Jag behöver en plan. Och framförallt måste jag börja med det lilla. Jag kan inte gå och vänta på att jag plötsligt ska springa en mil eller riva av det där mördarpasset, jag måste börja med något. Och Jag började med ett sunkigt bakispass på löpbandet idag. Och imorgon fortsätter jag med en morgonpromenad innan frukost. 

 

Vi hörs honeys

Vissa dagar tar bara energin slut. Måndagar brukar vara en sådan dag, och det hör väl ganska mycket ihop med att man inte vilar på mycket på helgen som man borde. Igår var inget undantag, utan det var en sån där energilös måndag. 

 

Det var himla svårt att komma upp ur sängen, tror att jag lyckades snooza i en och en halv timme innan jag till slut släpade mig upp. en timme snenare än planerat var jag på jobbet och sedan var det bara att köra ända fram tills det var dags att åka till sjukgymnasten. Jag tog under dagen det korkade och omogna beslutet att varken äta frukost eller luch, för att hinna med vad jag skulle innan det var dags att åka för dagen, och visst jag hann, men det är ju inte konstigt att energin tryter om allt du fått i dig är fyra koppar kaffe och en banan.

Passet hos sjukgymnasten gick trots allt relativt bra, men visst, den där sista energikicken saknades ju. Men jag tog mig igenom det och klarade även högre vikter på vissa övningar, så det känns som att det går framåt. Men efter passet var jag nära på att svimma av utmattning. Väl hemma greppade jag pågen och de rebattkuponger som kommit från MAX och körde ner till stan och åt burgare. 

 

Idag säger vi gör om gör rätt. Extra tidigt på jobb, åker hem till lunch för att jobba hemifrån och ta hand om hunden och sen ett frisörbesök ikväll. 

 

 

Ja, ni hör ju själva. Balansen finns inte riktigt där. Just nu känns det väl lite som att man inte hinner med att göra något fullt ut, utan det är bara precis att man hinner med precis vad som måste, på alla plan. Och det blir inte bättre av at tjag helt tappat inspirationen till matlagning och kosthållning. Anledningen till det skyller jag på att vi nu har börjat planera det framtida köker, och det gör att man inte vill vara i närheten av det som det är nu. 

Det låter kanske som en klyscha att "det går i ett och just nu har jag så himla mycket" men precis så är det. JAg jobbar just nu väldigt långa dagar för att hinna med allt. Vid sidan av det håller vi såklart på med huset, just nu planeras det för köksrenovering till våren. Vi ska även avsluta renoveringarna på ovanvåningen. Där är lite foder och lister kvar. Och element. 

Ovanpå det så har vi även börjat planera för vårt bröllop. Parallellt med allt detta fortlöper min rehabiliteringsträning för att kunna komma tillbaka till fotbollen strax efter årsskiftet. Jag trivs med mycket att göra, men jag måste erkänna att just nu är det kanske lite i mesta laget. Men det är när jag känner så som jag sätter mig med min stickning. Släpper alla andra krav och bara fortsätter på min tröja. 



I helgen var jag iväg med min mamma på syfestivalen och köpte nytt garn och blev inspirerad. Jag köpte även på mig en uppsättning verktyg för att tillverka smycken och annat med stansade tecken. Det är superkul och jag har redan skickat iväg en beställning för att kunna göra mer. Det här känner jag att jag kommer fortsätta med och utveckla, för det är så superkul. Det är bara det där med tiden... 

Det är så mycket att säga men vet inte riktigt vart jag ska börja någonstans. Jag har nu jobbat i en månad. Det har börjat rulla på i en ruskigt hög hastighet. Jag går nu hos sjukgymnasten två gånger i veckan och försöker få till två träningspass på gymmet utöver det. Nu ska det dessutom börja läggas till lite löpning efterhand som vi korrigerar mitt löpsteg. 

 

I veckan som gått har jag fått ta de första springande stegen hos min sjukgymnast och vi kunde konstatera att det är mycket träning kvar då jag har en tendens att falla in, framförallt med vänster knä när jag lägger över vikten på det benet. Detta är något som ska tränas bort genom att stärka insida lår, men också att vara medveten om hur jag springer. 

 

När vi fått rätt på löpsteget och det funkar bra är det dags att prova lite fotboll och jag kan knappt vänta! Det har gått väldigt snabbt med min rehabilitering. Jag har kommit väldigt långt på kort tid och jag är fruktansvärd stolt, för tro mig; jag har jobbat för det. Man har sina bra och sina dåliga dagar och det är bara att acceptera. Det är ju det som kallas livet. 

 

Och vid sidan av allt jobb och min rehabträning ska det även planeras bröllop och köksrenovering. Så man kanske kan förstå att bloggen blivit lidande, men det betyder inte att jag gillar det. Ska inte göra ett löfte om att det blir bättre nu framöver, jag kan bara säga såhär: Jag gillar att blogga och vill verkligen koma igång med det igen, för det finns så mycet som bubblar i mig att jag bara vill få ut det. Så håll ögonen öppna så får vi se vad som händer framöver.

Idag var det dags för återbesök hos läkaren, 6veckor efter operation. JAg började dock morgonen hos sjukgymnasten klockan 9 där jag tränade efter mitt nya program. vi kommer lägga till och ändra öningar allt eftersom jag blir starkare. Det känns superbra att ha kommit igång lite hårdare med tränigen nu och att faktiskt svettas när man tränar. 

 

Väl hos läkaren gick det snabbt. Jag var in och ut på ortopeden på 10 minuter och fick med mig beskedet att allt såg bra ut och att jag ska träna på och lyssna på min sjukgymnast. Och det var ju faktiskt väldigt skönt att höra. 

Detta innebar att till lunch hade jag hunnit med allt som var planerat för idag och resten av dagen harhittills spenderats i solen i trädgården Och sedan i sofan med benet i högläge. Nu tänkte jag dock ta eftermidagen till att planera min träning för de kommande dagarna. ästa pass hos sjukgymnasten är inte förrän på måndag, så nu ska jag visa att jag faktiskt kan själv också.  

 

Strax innan lunch och efter tre koppar kaffe lyckades jag tillslut samla ihop mina saker och bege mig till gymmet. Fick till ett bra pass på träningscykeln (50 minuter!!!) och körde utöver det både rehab för mitt knä och bålstyrka med kettlebell. Avslutade med att köra lite lättare för biceps och axlar också mest för att känna att kroppen är på gång nu. 

Det var längesedan jag gjorde ett så pass långt och ansträngand pass. Svetten rann som bara den och det var en riktigt skön känsla. Befriande på något sätt att känna at jag faktiskt kan bli trött och svettas. 

Hemma från gymmet igen blev det att slänga ihop en salladtill lunch toppad med en jättebit fetaost. Den intogs sedan i soffan med knät i ett ispaket i högläge för att motverka svullnad. 



Så nu har jag satt på ännu en kanna kaffe, så det kan bli lite eftermidagskaffe lagom tills tobias kommer hem för att sedan kunna laga lite mat och förhoppningsvis åka ner till stranden och hälsa på fotbollslaget som idag kör beachfotboll istället för vaniga träning för att inte glömma bort att ha lite roligt mitt i all framgång.