Jag kan inte riktigt fatta att jag missade att uppdatera om mitt besök hos jsukgymnasten sist. Jag var ganska övertygad om at thon inte skulle vara särskilt nöjd med vad jag åstadkommit då ja gi mina ögon tränat alldles för lite. Men med tanke på hennes reaktion så kanske jag borde försöka förändra vilka förväntningar jag har på mig själv. För hon var supernöjd med de framsteg jag faktiskt gjort. 

 

Vi är helt överens om att den 11e börjar jag träna fotboll med laget. Hennes ord var att jag kan göra allt nu, men kanske inte till 100 procent. Det innebär alltså att det finns inte några specifika moment eller rörelser som jag ska hålla mig undan ifrån, men jag ska kanske inte trötta ut mig till 100% hela tiden. 

 

Med detta börjar jag alltså fotbollssatsningen på riktigt tillsammans med laget nästa måndag och efter det är det två fotbollsträningar i veckan och en fysträning med laget. Utöver det bör jag få till minst ett av följande pass:

- Styrketräning på gymmet

- Löpning, längre distans och lägre tempo

 

Behöver jag ens säga att jag håller på att längta ihjäl mig?! 

 

Fram till dess leker jag med min nya julklapp, en 12 kg kettlebell. Perfekt för att stärka bål och baksida lår.Och resten av kroppen också för den delen. 

 

 

Även den här veckan går i ett. På torsdag kväll åker jag till Berlin för att hälsa på min syster, och det ska bli ett välkommet avbrott i vardagen. Därför har resten av veckan fått planeras in i minsta detalj. 

 

I den planen ingick bland annat ett gympass innan jobb på måndagmorgonen. Jag kom iväg hemifrån (nästan) i tid, men när jag väl skulle gå in på gymmet visade det sig att mitt kort blivit över ett år gammalt och därför ville det inte släppa in mig. Så precis som vanligt de senaste veckorna har träningen inte riktigt blivit som jag tänkt. Fick till ett enklare pass ändå, och idag efter jobbet åkte jag och förnyade mitt kort. 

 

Imorgon är det dags för besök hos sjukgymnasten och efter det blir det nog ingen träning mer än promenader förrän i nästa vecka. Och då ska det vara dags för nya mål och rutiner. 

 

Idag fick jag också veta att fotbollssäsongen drar igång den 11 januari och då är planen att jag ska vara med. Vi får väl se vad sjukgymnasten har att säga om det. 

På väg över bryggan till Pålsjöbaden upprepade jag flera gånger hur det inte fanns en chans att jag skulle gå ner i det där vattnet. Jag skulle minsann bara basta. Jo tjena...

 

Men med tjejer från fotbollslaget, inklusive två små yrväder blev det både bastu och bad för mig. Jag som i vanliga fall inte ens tycker det är särskilt skönt med bastu njöt med hela kroppen. Hemligheten för att jag ska gilla bastu ligger tydligen i att det skall vara torrt. Håller man nere luftfuktigheten är det ju helt fantastiskt med Bastu.

Och så var det det här med badet. När de första skulle bada tänkte jag att jag får ju i alla fall följa med ut och titta, så det gjorde jag. Det var fruktansvärt kallt ute så min övertygelse om att jag absolut inte skulle bada blev bara starkare. Men vid andra doppet hände något. Jag tänkte att fötterna kan jag ju doppa i alla fall, bara för att veta hur vattnet kändes. Men när jag väl hade börjat gå ner fö trappan mot havet kunde jag ju lika gärna fortsätta och vips var hela jag doppad. Och av bara farten blev det ett dopp till lite senare.

 

Det här folk säger om att man blir pigg och smått euforisk av kallbad och bastu, det stämmer verkligen! Det var en riktigt uppfriskande känsla och jag kommer definitivt göra det igen. Kanske till och med ganska snart. 

Efter att jag kommit hem från stockholm har det gått i ett. Jobb, julbord, julkortstillverkning och lite mer jobb. I helgen hoppas jag att jag ska hinna med i alla fall ett träningspass för att känna att jag inte tappar det igen. Men det ska även bli fest med fotbollen och en hel del jobb på söndag.

För tillfället är pågen ute och reser med jobbet och jag hanterar saknaden och ensamheten med att bo hos mamma och pappa vilket är trevligt. Men sen är ju frågan hur bra det är att bara undvika ensamheten istället för att konfrontera den...

Jag satt uppe lite länge igår, vilket ledde till att jag hade väldigt svårt att gå upp i morse. Tillslut lyckades jag masa mig till hotellets restaurang för att få i mig frukost. De har ett fantastiskt gott mörkt bröd här och dessutom fruktsallad, så det har blivit min standardfrukost när jag är här.

Efter en lång kursdag bestämde jag mig för att ta en promenad för att röra lite på mig och andas lite frisk luft. Det blev en rask promenad i över en timme. Jag gick från ena änden på drottninggatan (tegnerlunden) hela vägen ner till gamla stan där jag gick runt i gränderna ett tag innan jag vände tillbaka. 

Det var supermysigt nere i gamla stan med all julbelysning och människor på alla restauranger. Jag njöt av att gå där och mysa i mitt eget sällskap, men när jag sedan var påväg tillbaka till hotellet kom en känsla krypande över mig. Den här jobbiga känslan av ensamhet och hopplöshet som jag har svårt att hantera. 

 

För att lätta upp den känslan lite gick jag inom H&M och köpte mig en jultröja. Men nä, du gissade rätt. Det hjälpte inte jättemycket... Så nu är jag tillbaka på hotellrummet, trött i benen efter promenaden i kombination med gårdagens träning, och en klump i magen. Jag ska hantera den med lite armhävningar, planka och situps. Sen ska jag sova och hoppas på att morgondagen är gladare.

Senaste tiden har ju verkligen satt press på mig med att lyckas "göra hälsa till vardag". Jag har misslyckats totalt. Det blir större projekt på jobbet, mer ansvar och också mer press. Mina rutiner har kastats runt totalt och jag slarvar med mat och träning som aldrig förr. Jag har varit på resande fot ganska mycket sista tiden då jag går en utbildning i stockholm, och det bidrar inte direkt till att varken hålla formen eller rutiner. 

Den pågående trippen påbörjades i onsdags eftermiddag då jag flög upp till Stockholm med en kollega för en endagsutbildning på torsdagen. På onsdagkvällen blev det några öl och en god ryggbiff. Torsdagen var det som sagt kursdag och då är det mat och fika konstant. Och Kaffe. På kvällen tog jag tåget till Eskilstuna för att spendera helgen hos min mormor och morfar. Helgen kan nog sammanfattas med följande ord: mat, kaffe, shopping, vin, kusiner, kebab.

 

Jag ar nu tillbaka i stockholm på mitt hotellrum. Sitter nyduschad i sängen efter ett träningspass på hotellets minigym i källaren. Jag ska vara ärlig och säga att jag varit lite bakis idag, vilket gjorde att träningen var superjobbig. MEN jag gjorde det i alla fall. Helgen har nu gett mig en tankeställare om vem jag är, vad jag vill och vad jag är beredd att ge upp och inte. 

Det jag kom fram till var att jag inte verkligen verkligen vill tillbaka till träningen. Jag vill känna den där passionen och längtan efter träningspass. Jag vill känna av den där härliga känslan när man faktiskt ser resultaten och når sina mål. Jag saknar det. Men jag kom också fram till att istället för att bara gå och sakna det ska jag fixa det. Jag ska tillbaka! 

 

Jag behöver sätta upp nya mål. Jag behöver en plan. Och framförallt måste jag börja med det lilla. Jag kan inte gå och vänta på att jag plötsligt ska springa en mil eller riva av det där mördarpasset, jag måste börja med något. Och Jag började med ett sunkigt bakispass på löpbandet idag. Och imorgon fortsätter jag med en morgonpromenad innan frukost. 

 

Vi hörs honeys