Det är så mycket att säga men vet inte riktigt vart jag ska börja någonstans. Jag har nu jobbat i en månad. Det har börjat rulla på i en ruskigt hög hastighet. Jag går nu hos sjukgymnasten två gånger i veckan och försöker få till två träningspass på gymmet utöver det. Nu ska det dessutom börja läggas till lite löpning efterhand som vi korrigerar mitt löpsteg. 

 

I veckan som gått har jag fått ta de första springande stegen hos min sjukgymnast och vi kunde konstatera att det är mycket träning kvar då jag har en tendens att falla in, framförallt med vänster knä när jag lägger över vikten på det benet. Detta är något som ska tränas bort genom att stärka insida lår, men också att vara medveten om hur jag springer. 

 

När vi fått rätt på löpsteget och det funkar bra är det dags att prova lite fotboll och jag kan knappt vänta! Det har gått väldigt snabbt med min rehabilitering. Jag har kommit väldigt långt på kort tid och jag är fruktansvärd stolt, för tro mig; jag har jobbat för det. Man har sina bra och sina dåliga dagar och det är bara att acceptera. Det är ju det som kallas livet. 

 

Och vid sidan av allt jobb och min rehabträning ska det även planeras bröllop och köksrenovering. Så man kanske kan förstå att bloggen blivit lidande, men det betyder inte att jag gillar det. Ska inte göra ett löfte om att det blir bättre nu framöver, jag kan bara säga såhär: Jag gillar att blogga och vill verkligen koma igång med det igen, för det finns så mycet som bubblar i mig att jag bara vill få ut det. Så håll ögonen öppna så får vi se vad som händer framöver.