Var och varannan dag får jag nu frågan "hur går det" eller "hur mår knät". Äntligen kan jag faktiskt säga bra. Jag känner att jag gör framsteg för var dag som går. Jag sköter min träning exemplariskt och idag är jag till och med mör i hela kroppen eftersom jag kunnat börja träna lite hårdare Och det är så fruktansvärt skönt!

 

Idag är det exakt en vecka kvar tills jag går tillbaka till jobbet. Den här veckan som är kvar ska jag kämpa vidare med mycket träning, för jag vet att det kommer bli svårare sen. Det blir alltid svårare att pussla ihop vardagslivet när man dessutom ska jobba 8 timmar om dagen. Men samtidigt vet jag också at tingenting är omöjligt. Det gäller bara att från början ha en plan. Så den ska jag lägga upp min sista vecka. För det finns inget annat alternativ än att jag fortsätter att bli starkare för att sedan kunna komma tillbaka till fotbollen så snabbt som möjligt!