Måndagsgym blev tisdagsgym och idag är jag riktigt nöjd med att jag sköt upp det en dag. Behövde nog den extra sömnen igår och var riktigt stark i morse. Det är en ganska konstig känsla i mig. För jag känner mig riktigt stark, samtidigt som jag känner mig plufsig, otränad och väldigt obekväm i min egen kropp.
På grund av den känslan var det sunk-kläder på gymmet idag. Jag brukar alltid känna mig skitsnygg när jag tränar, men de senaste gångerna har den känslan verkligen inte infunnit sig. Jag har känt mig obekväm då kroppen inte ser ut som den brukar och känslan blir bara fel. Dagens myskläder gav mig däremot rätt känsla. Stark och självsäker. Är peppad på att fortsätta med styrkan, måste bara få igång löpningen igen. Jag funderar på hur jag gör det på rätt sätt. Rätt sätt innebär glädje och pepp.
Plufsiga byxor och löst sittande linne för att känna mig mer bekväm
Jag vet ju om att även om jag just nu känner mig väldigt obekväm finns det något fantastiskt där inne. På ett sätt känns det lite som att jag "börjar om" helt från noll. Men samtidigt är jag starkare än någonsin vilket innebär att det kommer gå snabbare att komma tillbkaa och musklerna finns där. De har bara tagt lite semester och dragit täcket över huvudet. Men nu ska de fram. Hösten brukar alltid vara min starkaste träningsperiod, och så ska det vara i år också. Finns det någt bättre än den där krispiga höstluften i lungorna och färgsprakande träd? Jag längtar till oktobers löprundor och novembers mörka morgongym. It will be amazing.
