Igår hände en väldit konstig och uppskakande sak för mig. 

 

Jag, Pågen och Yoshi hade tagit bussen ner till stan. Vi skulle in i en affär och köpa en födelsedagspresent innan vi skulle ta bussen vidare till Pågens kompis som fyllt år. Jag kände mig inte jättebekväm med att lämna lämna Yoshi på gågatan, men jag tänkte att jag ser ju honom genom fönstret om det skulle vara något. Så vi knöt fast kopplet i ett cykelställ och gick in. Vi var där inne några minuter och hittade vad vi skulle köpa. Pågen ställde sig i kön medans jag gick ut till Yoshi. 

 

Han var såklart glad att jag kom ut och jag stod där och väntade med honom på att Pågen skulle bli klar. Det går förbi en annan hund och den och Yoshi drar mot varandra, men får inte hälsa. Den ena hunden börjar morra lite, då skäller den andra och då börjar även den första skälla. Det är inte så mycket mer med det, sånt händer och vi särar hundarna, jag tar tag i yoshi i nackskinnet och säger till honom att vara tyst och han tystnar efter en liten stund, samtidigt som den andra hundägaren går viare med sin hund. 

 

Samtidigt som detta händer rullar det förbi en tjej i rullstol som börjar gorma och skrika. Hon vräker ur sig långa haranger om vilka djurplågare vi är som inte säger till våra hundar. Hon är först på den andra hundägaren och jag är inte helt medveten om vad hon skriker, för jag har ju fult upp med min hund. När jag oshi tystnat är det tydligen min tur att få en avhyvling av rullstolstanten. Hon skriker om att jag är en djurplågare och att sådana som jag inte borde få ha med djur att göra. Hon gastar så hela gågatan hör henne, och ingen verkar förstå vad hon sysslar med. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, jag minns bara hur jag tänkte att jag inte ska vika undan blicken så jag stirrade på henne med en blick fylld av ilska. När hon skrikande rullar vidare lutar killen närmast mig sig fram och säger tyst till mig: "vissa borde inte få ha med människor att göra"

 

Den lilla kommentare gjorde att jag mycket lättare kunde smälta vad som hänt, men jag var fortfarande skakis. Det tog ytterligare många minuter innan Pågen kom ut ur butiken, s jag satte mig ner på marken med min hund och hade ett djupt samtal med honom där vi kom fram till att han inte alls var plågad. När pågen kom ut bröt jag ihop för jag var så fruktansvärt förbannad. Han hade hörtallt som hänt in i butiken och det hade dessutom kommit in folk i butiken och pratat om vad som hänt medans han fortfarande stod där och de tyckte ju också att vi hade gjort hlt rätt och att hon var ett rejält orginal... 

 

Men det gör mig fortfarande förbannad att hon tror att hon kan säga vad hon vill och bete sig hur som helst. Att säga till en hundägare att denne är djurplågare är som att säga till en mamma att hon inte kan ta hand om sina barn. Och det värsta är att jag vet att om hon inte suttit i rullstol hade jag antagligen inte varit lika passiv, utan faktiskt sagt något, men bara för att hon sitter i den kommer hon undan. På vilket sätt är det rätt? Får man säga vad man vill för att man sitter i rullstol?