Jag har aldrig gillat Kents version av låten. Den är så... kent?! Men jag minns när jag första gången hörde den. Då var det inte Kent som spelade. Det var i bilen på väg till farmor. Det var mörkt ute och jag var nere. Jag minns att jag grät.
Nu när jag hör den här låten får jag helt andra känslor i kroppen. Min syster la upp den här på youtube i samma veva som jag första gången började träffa Tobias. Vi har lyssnat på den tillsammans många gånger. De jag tänker på när jag hör låten är först min syster, och sen Tobias.
Älskar dig Honey
