Nu har jag och pågen äntligen landat ute i sommarstugan. Det betyder att det är sommar på riktigt! Sen att jag i år inte kan bada, inte kan röra mi och ska försöka lära mig konststycket att gå med kyckor i sanden, det är en annan sak. 

 

Igår var jag hos sjukgymnasten igen och fick lite fler och lite mer avancerade, men fortfarande löjligt enkla övningar. Men de e ju inte löjligt enkla för mig. För mig är de jättesvåra just nu, men det är bara att öva öva öva. Visar senare under dagen/helgen hur min träning ser ut. Nu ska ni få lite bilder från mitt paradis.

 

IDag är första dagen som sjukskriven då det fakiskt känts lite som semester. Efter att ha gjort mina övningar ch sedan stickat lite framför TVn gick jag ut i trädgården och la mig på solsängen. Tänkte att jag skulle ligga där tills tobias kom hem för att äta lunch, men det var så sköt att jag stannade på den där sängen till klockan var 15.40. Härlig färg på kinderna och skön energi i kroppen.

På sommaren brukar jag till lunch föredra lite lättare mat och den senaste månaden har jag förälskat mig helt i tomater. Så idag blev middagen en tomat- och mozarellasallad dränkt i olivolja och lite stänk balsamico och salt. Min favoritsallad att dryga ut tomaterna med är Machesallad. Jag har alltid ICAs påsar med färdigsköljd sallad i kylen tillsammans med Romanticatomater och mozarella för att kunna slänga ihop en matlåda att ta med till jobbet/stranden/utflykten, eller en tallrik att äta i soffan framför TVn. Idag släängde jag även ner lite röd spetsparika. Brukar vilja ha lite rödlök för att bryta av smakerna. 

 

Idag startade dagen klockan 8 hos sjukgymnasten. Vi gick igenom övningarna jag fick sist, och körde äldigt mycket rörlighet. Utöver de la vi även till en övning som innebär att sträcka och lyfta benet samtidigt. Det låter kanske simpelt, men det är riktigt svårt så det är bara att öva öva öva. 

Mitt största problem de senaste dagarna har ju varit smärtan i vaden som beror på att det samlats mycket blod. Därav de fina blå och gula märkena på mitt ben. Dock är det tydligen ändå inte så farligt jämfört med många andra, oc tack vare att jag legat ner har blodet samlats på baksidan av vaden och inte på framsidan vilket det gör om man är uppe och går mycket. Och om blodet samlas på framsidan ska det tydligen göra väldigt mycke mer ont. Men innan jag åkte från sjukgymnasten idag fick jag en tejpning som skall hjälpa till att öka flödet och därmed få igång musklerna utan massa överflödogt blod.  

 

I måndags var jag hos sjukgymnasten för första gången efter operationen. Jag fick några enkla övningar för att få upp rörligheten och de ska göras 3 gånger om dagen, under förutsättning att det inte gör ont. Jag har bestämt mig för att jag ska strukturera upp min rehab så att jag får den svart på vitt. Det är så himla lätt att man slarvar om man inte på något sätt får bekräftelse på att det är gjort så mycket som man ska. 

 

Jag vet att det för mig fungerar väldigt bra med att göra listor, checkboxar och liknande. Att få stryka något man gjort ger tillfredsställelse och bekräftelse på att det är gjort. Så det är vad jag ska göra nu. efter varje besök hos sjukgymnasten ska jag lista upp övningar och checkboxar för varje gång jag ska göra det. Sen kommer inte alla boxar bli kryssade, så är det ju, men de flesta ska bli det. 

Så nu är det fyra olika rörlighetsövningar som ska göras tre gånger om dagen, men fokus ligger framförallt på att få ner svullnaden och att kunna sträcka på benet helt. Därför ligger jag just nu på soffan med benet i ett ispaket och kollar på Suits, men innan jag går å lägger mig ska jag göra övningarna en gång till. Och redan imorgon är det dags för nästa besök hos sjukgymnasten. 

 

 

Igår var dagen då jag slutade med citodon och gick över på enbart panodil och ipren. Den värsta smärtan var borta, däremot har vaden börjat bråka och blåmärena växer hela tiden. Det känndes som när man vaknar på morgonen efter att ha haft krap under natten. Det sitter i även idag, men jag gissar att det är för att det samlats blod i knät och andra slaggprodukter som inte riktigt försvunnit.

 

Så okej, ni som tittat in här förr ser att här (äntligen) hänt lite saker. I samband med det nya utseendet på bloggen ska här också tas nya tag. Jag har precis påbörjat min nya resa.

 

När jag drog sönder knät för tredje gången inom ett år och fick konstaterat att korsbandet var av och att det enda att göra för att få tillbaka full styrka var operation kände jag: äntligen! 

Det kanske låter konstigt men jag kände på något sätt att äntligen är det på ritkigt och jag får e chans att faktiskt bygga upp något från grunden och inte bara rehabbträna för att några månader senare slå upp allt igen. Chansen att börja om med tydliga mål för min träning och mitt liv. En möjlighet att en gång för alla ge allt för fotbollen och bli så bra jag bara kan. 

 

Så med detta inlägg vill jag välkomna er till min nya resa. Min resa tillbaka och vidare. Det är nu det gäller.