8 km och jag är igång

Jag bestämde mig för att ta en lite längre löprunda idag för att få en känsla av att jag fortfarande kan. Jag bestämde mig för att börja på milrundan jag brukar springa, men svänga av lite tidigare så att det skulla bli 8 km totalt. Tänkte att jag skulle inte stirra mig blind på tiden, så länge jag sprang hela rundan. 
 
Drog på mig mina svarta träningskläder (de färgglada passar inte för tillfället), snörade mina slitna skor (de nya fick åka tillbaka till sportamore)och gick ut i kylan. Började springa och det kändes lite segt, men tänkte att det ger nog med sig. Efter 1.5 km sprang mina ben rakt in i en vägg. Men på något magiskt vis lyckades jag ta mig runt de 8 km helt utan kraft i benen. 
 
Det blev visserligen en ny rekordtid på 8 km, långsammast någonsin. Men jag tog mig runt. Och med tanke på att jag gått upp 8% sedan jag sist sprang sträckor i den storleksordningen är det kanske inte så konstigt att det gick långsammare? Det jag tar med mig är att flåset var det minsann inga problem med, och psyket överträffademin förväntan. Benen kommer igen om jag bara fortsätter.
 
1 Pierre:

skriven

Bara hör av dig om du vill ut och springa tillsammans någon dag! Jag behöver ut lite jao mäe!

Kommentera här:

Foto: Emelie Ohlsson

Här följer ni mig på min väg tillbaka från korsbandsskadad via en operation till mitt aktiva liv. Mitt mål är att under 2016 göra comeback i fotbollsmålet i division 1 och att lyfta tyngre på gymmet än jag någonsin gjort tidigare. Det är en lång väg kvar, men för var dag som går är jag närmare.

Instagram

@Jossefinast

Länkar

Tabell och resultat - Div 1 Södra Götaland, damer