↑

Guldkantad onsdag

Såhär glamoröst är mitt liv. Igår blev det jobb hela dagen, en promenad på bangården i halv storm och sen en skrivbordslunch innan jag jobbade vidare för att direkt efter jobbet åka till sjukgymnasten för att träna. Väl hemma gick jag ut med hunden för att sedan åka till Biltema för att köpa en värmefläkt. När jag kom hem igen hängde jag upp tvätten, lagade mat (snabbnudlar) som jag åt i soffan framför TVn. En timme senare (klockan 21.05) la jag mig ner i soffan och somnade. 

Jobb, skrivbordslunch och träning
 
Men även om det inte låter som det roligaste livet kanske så fanns det en hel del ljusglimtar under dagen. 
Hos sjukgymnasten kände jag mig ganska stark i mina övningar och vi började planera de kommande veckorna lite. De två kommande veckorna ska jag resa, först med Jobbet och sedan privat (Mer om det senare) så jag missar mina sjukgymnastbesök då. Veckan efter det är istället sjukgymnasten ute och reser. Detta leder till att nu har jag 3½ vecka framför mig där träningen helt och hållet är upp till mig att se till att den blir av. 
 
Målet under de här veckorna är att löpningen skall trappas upp och vecka 45 ska jag klara av att springa 5 km. Och då ska jag kunna börja med lite lätt målvaktsträning och testa boll-övningar. Jag kan inte låta bli att reflektera över hur snabbt det trots allt gått. Jag antar att anledningen till det är at tman hela tiden varit inställd på att det ska ta så lång tid, att man inte märker av att man kommer närmare målet för var dag som går. 
 
Så jag gissar att ikväll ska jag sätta mig och lägga upp en plan för hur jag ska klara mina 5 km om tre veckor. 5 km har jag nog inte sprungit på ett år, men hur svårt kan det vara? 
 

jossefinast Kommentarer (0)

Balans i vardagen

Vissa dagar tar bara energin slut. Måndagar brukar vara en sådan dag, och det hör väl ganska mycket ihop med att man inte vilar på mycket på helgen som man borde. Igår var inget undantag, utan det var en sån där energilös måndag. 
 
Det var himla svårt att komma upp ur sängen, tror att jag lyckades snooza i en och en halv timme innan jag till slut släpade mig upp. en timme snenare än planerat var jag på jobbet och sedan var det bara att köra ända fram tills det var dags att åka till sjukgymnasten. Jag tog under dagen det korkade och omogna beslutet att varken äta frukost eller luch, för att hinna med vad jag skulle innan det var dags att åka för dagen, och visst jag hann, men det är ju inte konstigt att energin tryter om allt du fått i dig är fyra koppar kaffe och en banan.

Passet hos sjukgymnasten gick trots allt relativt bra, men visst, den där sista energikicken saknades ju. Men jag tog mig igenom det och klarade även högre vikter på vissa övningar, så det känns som att det går framåt. Men efter passet var jag nära på att svimma av utmattning. Väl hemma greppade jag pågen och de rebattkuponger som kommit från MAX och körde ner till stan och åt burgare. 
 
Idag säger vi gör om gör rätt. Extra tidigt på jobb, åker hem till lunch för att jobba hemifrån och ta hand om hunden och sen ett frisörbesök ikväll. 
 
 
Ja, ni hör ju själva. Balansen finns inte riktigt där. Just nu känns det väl lite som att man inte hinner med att göra något fullt ut, utan det är bara precis att man hinner med precis vad som måste, på alla plan. Och det blir inte bättre av at tjag helt tappat inspirationen till matlagning och kosthållning. Anledningen till det skyller jag på att vi nu har börjat planera det framtida köker, och det gör att man inte vill vara i närheten av det som det är nu. 

jossefinast Kommentarer (1)

Potatishelg

I helgen har det inte blivit så mycket träning, varken löpning, fotboll eller gym. Men med det sagt betyder inte det at tja ginte jobbat med kroppen. Vi var nämligen i skivarp på Pantoffelmarknad (Potatismarknad för er som inte förstår skånska) och hjälpte till med potatisförsäljning. 
 
Så hela lördagen stod vi och sålde potatis, konkade backar med potatis och skyfflade ner potatisar i påsar till kunderna. 16 olika sorters potatis och hundratals kunder ledde till att vi i slutet av dagen sålt i runda slängar 700 kg potatis, och det är rätt mycket potatis kan jag berätta. 

 
Att kroppen var helt mörbultad på söndagen var kanske inte så konstigt då, men sen om det var potatisförsäljningen eller 30-års festen vi var på på kvällen som var anledningen, det kan vi låta vara osagt. 
 
Nu är det ny vecka och det är dags att steppa upp ännu lite till. 

jossefinast Kommentarer (0)

Biografi

Jag heter Josefin är 28 år gammal och bor i Helsingborg Sedan ett år tillbaka. Jag jobbar som produktionsingenjör i Landskrona och bor i ett renoveringsobjekt det jobbas konstant med, till och från.  

Jag har alltid sysslat med olika typer av idrott och träning men under högstadietiden fastnade jag för fotbollen och har sedan dess varit fast. Jag är målvakt och har genom åren insett att styrketräning och starka muskler gör mig till en mycket bättre målvakt. För 4-5 år sedan började jag träna på gym och föll snabbt för de fria vikterna. Jag blev "en såndär hälsojunkie" som mina vänner kallade det. Tränade varje dag, bloggade och åt riktigt bra i perioder. Och resultaten väntade inte på sig, och jag mådde väldigt bra. Jag kände mig snyggare, trivdes i min starka kropp och sköt längre och hoppade högre i fotbollsmålet. 
 
 
under 2014 kom skadorna krypande och jag tappade i och med det fokusen på gymmet. Och när jag sedan flyttade till hus i Helsingborg ändrades alla rutiner och jag har sedan dess inte riktigt kommit in i det igen. Under början av 2015 fick jag en nytändning när jag började spela i en division 1 klubb och hade stor chans på platsen som första målvakt, men i slutet av mars kom väl något av en dödsstöt då jag på en träningsmatch med mitt nya fotbollslag lyckades med att dra av korsband, krossa två menisker och töja ut ett ledband i vänster knä. Men min nytändning för fotbollen och träningen den gjorde att jag tog ett snabbt beslut att jag skulle genomföra en operation för att så snart som möjligt kunna komma tillbaka till mitt liv som det var innan. Jag opererades i juli och rehabtiden efter operation till att man spelar fotboll igen brukar man säga är 9-12 månader. För mig har det gått 6 månader och på måndag ska jag göra min första fotbollsträning. Jag har tillsammans med min sjukgymnast gjort ett jättejobb som har gett utdelning. En supersnabb rehabtid med fantastiska resultat. 
 
Men under den här rehab tiden har jag virrat in mig i kosten. Jag har börjat hoppa över att äta, haft någon mental inställning om att "det löser sig sen" och genom detta tappat muskler men gått upp i vikt. Vi pratar inte så jättemånga kilo, men tillräckligt mycket för att jag ska känna mig obekväm. Jag vet vad jag kan, men varför gör jag inte det?!
 
 
Men vad vill jag nu då?
Jag vill göra en satsning för mig själv att komma tillbaka till träningen ordentligt. Jag vill hitta tillbaka till den där styrkan jag haft och som jag vet att jag kan få igen. Jag vill bli ännu starkare. Lyfta mer, hoppa högre och sparka längre.
Det skadar ju inte heller att jag i september skall gifta mig och då vill jag känna mig snyggare än någonsin. Jag ser välsvarvade armar och en muskulös rygg där i min drömklänning, inte den degklump jag känner mig som nu.
 
 
 

jossefinast Kommentarer (0)

Foto: Emelie Ohlsson

Här följer ni mig på min väg tillbaka från korsbandsskadad via en operation till mitt aktiva liv. Mitt mål är att under 2016 göra comeback i fotbollsmålet i division 1 och att lyfta tyngre på gymmet än jag någonsin gjort tidigare. Det är en lång väg kvar, men för var dag som går är jag närmare.

Instagram

@Jossefinast

Länkar

Tabell och resultat - Div 1 Södra Götaland, damer