En dröm i kras?

Det känns lite konstigt att skriva såhär med vetskapen om att ingen kommer se inlägget just nu, eftersom att domänen lgiger nere. Har ingen aning om vad som hänt, men har fått löfte om att det ska gå igång under dagen igen. 
 
Men trots detta känner jag att jag behöver uppdatera, för just nu är jag väldigt deppig och besviken. I måndags var jag så himla nöjd med att jag var igång. Körde gym på morgonen innan jobb och stressade sedan iväg till fotbollsträningen. Jag var uppe i ett grymt flow under en skottövning. Gjorde räddning efter räddning. Pausade någon minut och gick sedan in i målet igen och då hände det. Precis samma sak som i somras, knät vek sig inåt med ett knakande och helt plötsligt låg jag i en hög på marken och skrek. Upprepade ordet F*ck säkert 20 gånger innan jag bytte till f*n-j'vla-sk't. Drog den harangen några gånger och sedan tillbaka till F*ck  igen då det var lättast att häva ur sig. Det gjorde så ont att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. 
 
Och nu har allt utvecklat sig på samma sätt som sist, så jag gissar at tjag ändå relativt snart kommer vara bättre och kommer kunna komma igång med lätt träning igen, men det är så jäkla trist. När allt kändes så bra och gick helt enligt plan kommer ett sånt här bakslag. Jag har verklgien inte tid att vaa skadad. Så nu får fokus ligga på att komma tillbaka så fort som möjligt. 
 
 
Så jag har nu bestämt att jag TROTS min skada ska försöka ta mig till gymmet imorgonbittti innan jobbet, för överkroppspasset borde inte vara några som helst problem att köra. Och det är bara dumt att ge upp och lägga sig ner och dö. 
 

Kommentera här:

Foto: Emelie Ohlsson

Här följer ni mig på min väg tillbaka från korsbandsskadad via en operation till mitt aktiva liv. Mitt mål är att under 2016 göra comeback i fotbollsmålet i division 1 och att lyfta tyngre på gymmet än jag någonsin gjort tidigare. Det är en lång väg kvar, men för var dag som går är jag närmare.

Instagram

@Jossefinast

Länkar

Tabell och resultat - Div 1 Södra Götaland, damer