Ikväll är pågen borta på festligheter så jag och hunden är ensamma hemma. Jag tar tillfället i akt att läsa igenom mitt bloggflöde på bloglovin. Det finns så mycket intressant och underbart i den här stora bloggvärlden, men det finns också mycket skrämmande. Även om vi nu begränsar oss till den delen av bloggvärlden som intresserar mig mest, Träning och Hälsa, så finns där extremt mycket skrämmande. Debatten blossar upp titt som tätt om "hälsohets" att man tränar enbart på grund av utseende, att man tränar för mycket eller äter för lite. Det fins överallt. 

 

Jag förstår att man tränar för utseende. Jag gör det också (delvis). Framförallt gjorde jag det i början. Och jag tror att möjligheten att ändra sitt utseende är en av de största anledningarna till att folk börjar träna. Men det viktiga frågan tycker jag egentligen är varför man fortsätter. 

 

Min blogg har varit inriktad på träning och hälsa sedan sommaren 2011 (närmare bestämt den 4/7 med det här inlägget ). Detta har varit en resa för mig, och den är ännu inte slut. Under första tiden hade jag ofta mål om att gå ner ett visst antal kilon och fokuserade mycket på utsidan, men som sagt, jag tror att det är ganska så vanligt. Men där jag är nu är det inte längre det som driver mig. Självklart spelar utseendet roll, men inte längre som den avgörande faktorn. Nu är utseendet mest en positiv effekt och ett sätt som visar resultatet. Vikten bryr jag mig inte längre om särskilt mycket. Jag tränar för att jag vill träna. Jag mår bra av att träna. Jag tycker det är roligt att träna. OCH jag blir snygg av att träna. 

 

Det är inte fel att träna för att man ska bli snygg, men jag tycker det är sorgligt att se hur många som blir besatta av att bli snygga och lever enbart för det. 

 

Utöver detta är jag fortfarande euforisk av morgonens träning och den ensamma kvällen har varit underbar och välbehövd.