Maxförsök i armhävningar

Imorse skulle jag efter ver en veckas uppehåll göra comeback på gymmet. Planen var att vara på plats kl 7 för att vara klar och köra till jobbet vid 8.40. Ganska gott om tid med andra ord. Tid till att mosa bröst och axlar. Men vet ni vad jag upptäckte när jag lagt påpengar för parkering? Det är sommartider på gymmet... Detta innebär att de vissa dagar inte öppnar förrän klockan 8. Idag var en sån dag.
 
Så det var till att åka hem igen. Hemma bestämde jag mig för att testa hur många armhävningar jag kan göra som max i en omgång. Resultatet blev 17 stycken. Det är helt okej tycker jag men hade velat ligga på 20. Jag fick armarna lite för långt fram i början, så jag skyller på det som anledning till att jag inte nådde upp till 20 stycken. Men nästa gång sitter de.
  
                Mitt maxningsförsök i armhävningar 
 
Det här med armhävningar är ganska spännande. Jag diskuterade detta med en vän för några veckor sedan och vi kom fram till att när man tittar på barn finns det två typer. De som kan göra armhävningar och de som inte kan. Och nästan uteslutande är de som kan det pojkar och de som inte kan det tjejer. Speciellt om man tittar på de något äldre barnen. 
 
Det vi diskuterade var framförallt huruvida det är en genetisk grej att kunna göra armhävningar och vi kom fram till att till viss del är det nog så. Tjejer och killar har olika sammansättning i kroppen, tyngdpunkten på olika ställen och även olika kraftiga muskler på olika delar av kroppen. Killarär (oftast) starkare i axel, arm och bröstpartiet. Det kan ju även spela in att tjejer är lite mer baktunga med tyngdpunkten runt höfterna, vilket inte underlättar vid armhävningar, chins och armgång. 
 
Men utöver detta så handlar det ju om, recis som med så mycket annat, att öva. Man blir bra på vad man gör. Alla har vi olika förutsättningar och det finns ingen anledning att stå och titta på andra och konstatera att de lyckas med sakern man själv inte lyckas med. Man kan bara utgå från sig själv och konstatera att i nuläget ser läget ut såhär, om jag försöker bli bättre på t.ex. armhävningar så är det bara att börja försöka. Imorgon kanske jag kan göra en extra och om en månad 10 extra. Det är bara att kämpa på. 
 
Hur tänker ni om mina funderingar?
1 felicia:

skriven

armhävningar handlar helt klart om att öva på att göra just det. tjejer som barn blir lärda att stå på tå vilket inte killar blir, därför dom är bättre.
Mina ptkunder får alltid den första timman prova hur många dom kan göra, alla tjejer börjar naturligt på knä tills jag säger åt dom att det ej äär okej :P Sedan nöter vi på med armhävningar (och andra övningar såklart) och man märker snaaabbt framgångar. En kvinna som aldrig i hela sitt liv kunde gjort en enda kan i dagsläget göra ca 30stycken i rad om inte fler. :) Kämpa på.
Bästa för att bli bättre är att när du inte orkar göra riktiga att köra negativa istället för att gå ner på knä :)

2 lisa:

skriven

Jag håller med dig! Jag tror dock att tjejer har svårare för armhävningar för att de ofta har dålig bålstabilitet vilket gör att det är svårt att hålla kroppen rak, dvs man svankar och blir mer trött i ryggen än i armar och axlar.

3 Maria:

skriven

Till att börja med: Grattis till Malmömilen, superbra jobbat!

Angående armhävningarna, så tror jag inte det har så mycket med genetiken som med viljan att göra huruvida man kan göra det eller inte. Visst, vi har olika styrka och kroppssammansättning, men SÅ stor är inte skillnaden i mitt tycke. När jag läser ditt inlägg tycker jag det låter som att grabbarna har enorma fördelar, och riktigt så tycker jag inte verkligheten ter sig. Som du säger - man blir bra på det man tränar. Det handlar om att just träna, det är min åsikt (men då råkar jag också starkt ogilla bortförklaringar som att "tjejer inte kan/orkar...").

Jag är inte kille men har alltid klarat av armhävningar, kanske dels för att jag är grundstark (vilket hänger ihop med ditt resonemang ovan) men mestadels är det för att jag helt enkelt har gjort armhävningar (inte regelbundet nu på flera år, men då det begav sig med basketen) och inte kört på knäna som tjejer "i vanliga fall" gör - just för att de "inte kan göra på tårna" (grov generalisering, jag vet). Har alltid sagt "hellre 3 på tårna, än 10 på knäna". Kanske har med det att göra att jag än idag fixar över 20 i rad. Vad vet jag.. :-) Man kan alltid bli bättre, det gäller att öva!

Svar: Jo, visst jag håller med. Men den här diskussionen jag hade med en vän, där handlade det om barn. Då menar jag barn under 7 år. Innan man börjat träna på att göra armhävningar. Det handlade snarare om att kunna gå armgång på lekplatserna och dra sig upp för repen i gympahallen på dagis. Och det är ju så, tränar man blir man bra, men nu syftade jag på stadiet innan man tränat. En otränad kille ÄR i de allra flesta fall starkare än en otränad tjej rent genetiskt. Men sen kan alla förändra den situationen genom att träna. Man kan alltid bli bättre och man utgår från sina egna förutsättningar.
Josefin Sjöberg

4 Lotta:

skriven

Hej! Jag känner igen mig mycket väl i det där. Jag och min syster har aldrig kunnat göra armhävningar. Vi faller bara ihop. Inte ens då jag var som mest vältränad då jag spelade fotboll, basket och innebandy samtidigt kunde jag göra armhävningar. En gång i tiden kunde jag göra från knäna, jag kan inte ens det lägre. Jag kan inte ens göra från knäna mot ett högre föremål, faller fortfarande ihop. Mot en vägg kan jag ;) Hahaha. Tränar på det, men det går i snigelfart!

5 Maria:

skriven

Jaha, jag uppfattade det som att det handlade om barn i början av diskussionen men sedan om armhävningar tjejer/killar rent allmänt. My bad.

Kommentera här:

Foto: Emelie Ohlsson

Här följer ni mig på min väg tillbaka från korsbandsskadad via en operation till mitt aktiva liv. Mitt mål är att under 2016 göra comeback i fotbollsmålet i division 1 och att lyfta tyngre på gymmet än jag någonsin gjort tidigare. Det är en lång väg kvar, men för var dag som går är jag närmare.

Instagram

@Jossefinast

Länkar

Tabell och resultat - Div 1 Södra Götaland, damer