Igår eftermiddag funderade jag på lördagsträningen, som enligt schemat skulle bli 8 km löpning. Jag kom fram till att jag nog skulle köra på milen istället för att få en lite aning om var jag ligger i löpformen, eftersom kroppen kändes ganska pigg. Men det var innan jag visste att jag skulle göra debut som utespelare i fotbollsmatchen under kvällen.
Idag vaknade jag, visserligen utan träningsvärk men med en riktigt stum kropp. Det kändes att jag använt den. När vi tog morgonpromenaden med hunden idag resonerade jag lite och sa till Pågen att om det inte var för att det var just löpning som var planerad idag hade jag låtit kroppen vila. Men jag behöver få mina löppass. Kom också fram till att med den tryckande värmen som uppenbarligen var påväg var det lika bra att springa så tidigt som möjligt.
Seå det blev bara till att byta om och sen sticka iväg.
Det blev min vanliga 8 km runda med ganska mycke tupp och ner. Benen var stumma när jag började, men jag trodde det skulle släppa efter ett tag. Inte då. De var stumma hela vägen runt. Mitt mål formulerades väldigt snabbt i huvudet: Pressa inte tiderna, se bara till att inte börja gå.
Jag klarasde det, även om det var knappt. En tid mycket långsammare än jag vet att jag kan prestera, men samtidigt en sträcka längre än mina ben egentligen ville. Så jag får väl vara nöjd. Svettig och helt slut stupade jag ner på narmaste gräsmatta så fort runkeeper tickade upp på 8.00 km.
Nu blir det till att hoppa in i duschen oh sen ska jag bjuta av solen innan det där omtalade åskvädret drar in i eftermiddag.
Glöminte att ställa frågor här. Sätter mig och svarar imorgon. Perfekt sysselsättning för en vilodag.
skriven
Härligt! :D