I morse gjorde jag missen att väga mig för första gången på länge. Vågen visade precis det jag redan visste, mina muskler har gått och lagt sig under ett tjockt vintertäcke.
Vikt skapar allt som oftast en livlig debatt och det är egentligen inget jag vill fokusera på. Men jag ska inte sticka sanningen under stolen; jag har varit riktigt deppig idag. Det blev så oerhört konkret när jag såg det svart på vitt. Det är väl klart att vikten spelar roll, i alla fall när man känner en negativ förändring i kroppen.
Jag försöker se det positivt genom att tänka att jag behöver bara komma igång ordentligt, driva ut lite vätska ur kroppen och fortsätta kämpa. Jag har gjort det förr. Men det är inte lätt att vara positiv när klädern inte passar, man känner sig obekväm i kroppen och inte ens träningskläderna är bekväma.
Tänk vad 1½ månad med mindre träning, sämra kosthållning, socker och alkohol kan göra. Hur lät jag det bli såhär frågar jag migsjälv. Men sen tänker jag att nu har jag chansen. Jag ska ägna kvällen åt att lägga upp en handlingplan. Jag ska sammanställa mål och hur jag ska gå tillväga för att nå dem. Vi får se hur mycket av det som kommer upp här.
Men det första jag ska göra är att låsa in vågen
skriven
Hmm, jag har alltid varit emot vågen.. Inte ägt någon. Förrän idag!! och att se att vågen visade 2-3kg + på knappt 1,5 vecka.. Det känns bittert. Men sen skiljer sig iofs morgon och kväll etc. Så skall nog ändå pina mig upp på den vågen varje dag - och hoppas att det redan imorgon går neråt!!