Det har redan hunnit bli måndag kväll och det har varit en bra men intensiv start på veckan. Jag kom hem lite tidigare från Landskrona än beräknat, men däremot med massor av skolarbete att göra. När jag kikade in på facebook hade Sara (träningsglädje) dragit igång ett facebookevent som gick ut på att köra 10 stycken 2-minutersintervaller. Med den underbara vårvärmen som varit i Skåne idag kunde jag inte låta bli att hänga på utmaningen. 

 

Så jag bestmde mig för att plugga lite innan jag begav mig ut. Tog en kopp kaffe och en grov macka med ost och grottade ner mig i kalkylräntor på utrustningsinvesteringar. Plötsligt hade klockan blivit 18 och jag fann mig själv iförd löparutstyrsel påväg ut genom dörren med Runkeeper programmerat på intervaller. 

 

Planen var uppvärmning i 5 minuter i ett lagom lugnt tempo följt av 10 stycken 2-minuters intervaller i så högt tempo jag kunde förmå med 30 sekunder läskigt långsamt mellan för återhämtning och avslutningsvid 2 minuter nedjogg i det där skrämmande långsamma tempot.

 

Det började hur fint som helst, i ungefär 20 sekunder innan jag insåg att jag tagit på mig fel skor.... Istället för mina nya snabba löparskor hade det blivit de gamla som jag numer använder till vardags och promenerar i... *tröttmössa* Bestämde mig för att det bannemig fick funka ändå. 200 meter senare var det dags att knyta om skorna. Dubbelknut för att slippa tänka på det mer, trots att dubbelknutar är djävulens påfund. 

 

Efter 5 minuter var det dags för första intervallen och jag flög fram. Lika så andra och tredje intervallerna. Sedan blev det jobbigt på den fjärde. Och den femte ska vi inte ens tala om. Då hade det dessutom blivit uppförsbacke. Där var jag påväg att gå hem istället, men bestämde mig för att fortsätta i ett lite lägre tempo. Det är ju bättre än att ge upp i alla fall. 

 

Jag genomförde hela passet. Det blev 5.64 km på 31:40, vilket jag är sjukt nöjd med då 7 av de minuterna gick fruktansvärt långsamt. Sen sprang jag 1 km till för att komma hem, i ett sådär lagom behagligt tempo. Svettig? Check. Nöjd? Check!

Väl tillbaka vid lägenheten stupade jag in genom dörren och blev som alltid välkomnad av en väldigt glad hund. Svetten rann som bara den så jag drog av mig tröjan för att svalkas av lite och sen skulle jag ta av mig skorna. Lättare sagt än gjort, de ville verkligen inte knytas upp hur mycket jag än drog i tåtarna, sen insåg jag problemet, de där nedrans dubbelknutarna. Jag hatar ogillar väldigt starkt dubbelknutar.

 

Det här ska jag göra igen. Men med rätt skor. Och utan dubbelknutar. Och nej, jag är faktiskt inte ironisk. Det gav en oerhört skön känsla trots dubbelknutar och långsamma skor.