Det är onsdag morgon och när jag vaknade imorse ville jag absolut inte gå upp ur sängen. Men efter en halvtimmes snoozande tillsammans med hunden var det dags. Jag åt en clementin, tog på mig träningskläderna, tog en kort promenad med hunden och sedan sprang jag. Det blev min trekilometersrunda med lite modifiering så att den blev lite längre. Utan runkeeper i öronen för att kunna springa lugnt och inte få tävlingsnerven triggad. Jag lyssnade på en av Jillian Micheals podcasts samtidigt och jag har insett att, hur mycket vettigt hon än står för och tycker, så finns det väldigt mycket jag inte håller med om.
Tillbaka i lägenheten sitter jag nu nysuchad och äter lyxfrukost. Krämig haregrynsgröt med vispad grädde och jordgubbssylt. Smakar som pannkakstårta.Samtidigt så funderar jag. Där jag valde att avbryta podcasten för att jag kommit hem pratades det om Kinesio-tejp och huruvida den fungerar eller inte. Jillian vrkade varken veta eller ha någon egen uppfattning men sa diplomatiskt att om inte annat så ger det kanske en placebo-effekt.
Jag funderar lite till. Jag är så trött på att "placebo-effekt" har fått en sån negativ klang. Behöver det var så negativt? Om du använder kosttillskott som inte fungerar, men som ändå får din kropp att prestera bättre på grund av att du tror på att det funkar, är det då neegativt? Hade väl varit sämre om placeboeffekten inte funnits så att du inte presterade bättre? Eller Kinesio-tejpen. Om du inte får ont på grund av att du tror att tejpen fungerar, så har du ju uppnått målet med att använda tejpen, nämligen att inte få ont. Varför det inte gör ont är väl egentligen irrelevant?
Bara lite morgonfunderingar :) Nu bär det av till skolan.
skriven
Placeboeffekt är väl alldeles utmärkt, tycker jag. Allt som ger den typen av effekt som man önskar är bra. Ju! Dessutom är hjärnan chefen, det är till himla stor del i den grejerna händer, sen hakar kroppen bara på. Och alla vet hur mycket känslor och inställning styr. Därför tror jag att placebo och effekt egentligen är samma sak.