Denna tisdag är jag ledig från jobbet. Då jag på förhand misstänkte att dagen skulle bjuda på underbart väder packade jag väskan igårkväll och steg upp tidigt imorse för att ta bussen ut till sommarstugan igen. Dock glömde jag min kamera hemma så ni får klara er med gamla bilder och mobilbilder, men det är ju inte fy skam.

 

På dagens schema stod 3 km löpning och det klarade jag av galant med en snittid på 5:48 /km. Detta är den bästa snittiden jag hållt på en löprunda sedan jag började ta tiden när jag springer. Visst, det är bara tre km, men det är trots det en mental seger för mig. Speciellt eftersom jag kände att jag hade kunnat fortsätta mycket längre.

 

Jag längtar verkligen tills jag ska få utöka rundorna, men samtidigt känns det som att denna perioden är väldigt bra för mig. Att verkligen få längta efter "ordentlig" träning och att få känna att jag gjort precis det jag ska, varken mer eller mindre med mina 3 kilometersrundor. 

 

Men det vitkigaste av allt: Jag känner mig så fruktansvärt stark just nu

 

 Dagens hjärtformade runda