Fotbollen var knepig. Det var en ordentlig genomkörare för mig i målet men benen var sega. Fanns ingen energi att ta från kändes det som och försökte jag hoppa lämnade jag knappt marken.
Cyklingen utfördes på Tobias cykel där sadeln satt väldigt väldigt lågt, så låren blev totalt mörbultade och jag satt som en hösäck på sadeln. Så det blev 7 plågsamma km i uppförsbacke hemåt.
Löpningen kom som ett vredesutbrott för att mjuka upp kroppen efter den mardrömslika cykel-etappen. Jag sprang min superkorta runda på knappt 2 km och jag sprang agresivt. Varje steg kändes och det har aldrig gått så snabbt. Men jag gav mig inte. Det var en underbar löprunda.
Nu sitter jag här nyduschad i underkläderna och häller i mig vatten. Löpningen gav mig revansch och blodad tand efter att ha haft ett humör som låg grusat på botten. Jag ska springa snart igen.
Dagens lunch. Finns det något godare än kokta rödbetor? eller ägg?
skriven
mycket duktigt må jag säga!:)