No one wants forever

Självklart har solen försvunnit när man blivit "klar" med städningen.

Sista tiden har jag lärt känna mig själv lite mer. Har hittat tillbaka till vem jag är. Det jag kommit fram till det är att jag är en väldigt komplex och förvirrad person. Men en positiv sak är att jag i alla fall är stolt över det. Jag är självsäker i min förvirring och idioti.

Men hur förvirrad och känslomässigt kaotisk jag än må vara vet jag var jag hör hemma. Jag har en stark grund att vändamig till och jag är så glad att jag har allt nära mig. Mina vänner och min familj. Hemskt vad snyftigt detta blev men anledningen till att jag kom att tänka på detta just nu är för att jag sitter här i min ensamhet, och trivs. Tittar på mina systrars youtubeklipp och trivs. Jag kanske sitter här själv, men ensam är jag inte. jag vet att jag har så många bara ett telefonsamtal bort, och så har jag inte känt på länge. Och det är skönt. Jag trvs och jag är glad. Trots att solen gått i moln.


Första gången jag såg detta klipp grät jag faktiskt. Blev så stolt :)
1 Ellis:

skriven

Vad söta de var ^^

2 Annelie:

skriven

vad duktiga dina systrar är!! finns där inte fler klipp där de sjunger?! och när började alla småsyskon växa upp egentligen? min syster få gå på krogen om ett par månader.. hur skrämmande är inte det?

Kommentera här:

Foto: Emelie Ohlsson

Här följer ni mig på min väg tillbaka från korsbandsskadad via en operation till mitt aktiva liv. Mitt mål är att under 2016 göra comeback i fotbollsmålet i division 1 och att lyfta tyngre på gymmet än jag någonsin gjort tidigare. Det är en lång väg kvar, men för var dag som går är jag närmare.

Instagram

@Jossefinast

Länkar

Tabell och resultat - Div 1 Södra Götaland, damer