Som ni kanske vet delar jag för tillfället rum med världens bästa Emelie. Hon går upp innan mig varje dag, men hon somnar också innan mig varje kväll. I morse vaknade jag 7 när hon kom in och sa: Jag sticker nu när som helst, men det finns kaffe. Hur underbart är inte det?! Och trots detta tog det en halvtimme innan jag orkade masa mig upp ur sängen. Men tänk vad mycket jobbigare det varit utan kaffet som stod och lockade.
Det kändes dock lite elakt igår när vi skulle sova och jag fick värsta hostattackerna vid halv två. Jag slår vad om att jag väckte henne. Måste sluta med det. Men i det stora hela trivs jag.
Igår ringe de från Akademibokhandeln igen och bokade in en himla massa timmar med mig under bokrean. Härligt! Så nu på tisdag ska jag ut dit och skriva på kontrakt och så. Känns så bra och ser riktigt fram emot när jag ska jobba nästa gång.
Nä, nu får jag sätta fart och komma iväg så jag hinner vara med på 10-fikan.
Jag och världens bästa Emelie för jättelängesen (2005)
skriven
Rumskompisar är grymt underskattat!